Historien om Laem Mae Phim

Vi var ju i Ao Khai (se förra inlägget) och ville se vad som fanns längst ut på udden. Vi blev tvungna att åka runt och ut på Cape Mae Phim för att komma dit. Vägen tog slut, en liten grusväg tog vid och två öppna grindar hälsade oss välkomna.

Vi kom in till ett alldeles tomt område. Lugnt, rofyllt och vackert. I huset längst bort fanns några statyer av Buddha. Jag ville inte gå dit och störa, för en man sov alldeles intill statyerna. Säkert en sömn i trygghet!

Några små båtar låg förtöjda alldeles intill området.

Alldeles på kanten till havet finns en del figurer som vi lärt oss känna igen. Heliga och lyckobringande. Naturligtvis finns flera tuppar med. Jag har aldrig förstått varför tuppar är så viktiga i Thailand. Någon som vet?

Ormar och drakar tillhör också buddismen på ett eller annat sätt. Färgglada är dom också för det mesta!

Vi gick in i det lilla huset som visade sig vara ett minitempel, fyllt med heliga saker. Dörren var vidöppen så det var bara att kliva på. I det här landet visar man respekt för allt heligt! Ingen risk för vandalisering här.

Många buddhabilder fick plats på små hyllor i det lilla templet.

På många ställen var skyltar uppsatta på Thai, men till slut hittade jag den här på engelska.

Sagan om hur Laem Mae Phim kom till. Den är lite för lång för att jag vill översätta den, men ni får läsa själva och komma in i sagornas och myternas värld!