…. hela tiden. Jag begriper inte hur jag hann jobba när det var aktuellt. 40 timmar per vecka i en massa år och sedan jag föll för åldersstrecket har det inte blivit många timmar där jag har rullat tummarna.
Det fanns en tid när man bara gick upp till ett företag man tyckte verkade bra, presenterade sig, berättade vad man kunde och vilken utbildning man hade. Ett tidigt CV kan man säga.
I nio fall av tio kom frågan: Kan du börja på måndag?
Inga konstigheter, man fick jobb på studs.
Tyvärr är det inte lika enkelt idag att få jobb. Man måste ha kontakter, anlita jobbcoacher på arbetsförmedlingen eller hitta lediga jobb på nätet.
Ofta är det tillfälligheter som avgör var man hamnar och vilket jobb man får. Det gäller att ta vad som helst om man vill ha en inkomst. Är man kräsen går jobbet till någon annan.
Våra ungdomar har det inte lätt med all konkurrens om de jobben som finns. Jag läste någonstans att många inte vill jobba inom skola, vård och omsorg. Helst vill man bli chef någonstans.
Det gäller dessutom att skaffa sig en utbildning även om man är skoltrött. Det betalar sig i längden när man ska ut i arbetslivet.
Jag har mitt arbetsliv i backspegeln, men har nya saker på gång hela tiden. Jag har dessutom förmånen att välja det jag vill göra.
Redo för ett långt arbetsliv!
FREEDOMtravel säger:
Visst är det tuffare idag! Peter berättar oxå att det var superlätt att få jobb när hsn var ung, men det skiljer 15 år på oss och jag hann aldrig uppleva det. Jag sökte 30 jobb efter gymnasiet men fick inget. Sedan fick jag praktik på ett cafe via arbetsförmedlingen, med det första halvåret betalt via dem …
28 januari, 2017 — 08:03
Hanneles bokparadis på Hisingen säger:
haha, hör många pensionärer säga så! 🙂
28 januari, 2017 — 10:22
Steve säger:
Ja, ”hur tusan hann jag med allt” är en ofta återkommande fundering.
Härligt är det att idag äga all min tid och göra vad jag vill med den.
28 januari, 2017 — 10:26
åsa i åsele säger:
Absolut var det lättare förr att få arbete,
men det var ofta inte lättare jobb…
Tänker på min far som började köra i skogen – skogshuggare/timmerkörare redan som 13åring.
Nu är ju pappa född 1932 så han är gammal.
Min mor född 1943 ville utbilda sig till sjuksköterska men det fick hon icke eftersom det inte fanns ekonomi i hemmet för det,
Nu är Js dotter klar med sin utbildning och söker jobb,
kanske har hon fått napp då hon på onsdag ska på anställningsintervju.
Ha en fortsatt fin helg, kram
detta har hon ångrat och varit besviken över hela sitt liv.
28 januari, 2017 — 12:20
Ditte säger:
Jag förstår inte heller hur man hann med förr, men visst gjorde vi det. Nu njuter jag av att helt disponera min tid och tyckte det var så skönt när vi var i Thailand i december och jag helt la bort klockan. Den hade ingen betydelse.
Jobb har jag inte heller haft svårt att få inte ens som ung när jag gick i skolan Tog då jag vad som helst. Men idag är det lite märkligt tycker jag att en del ungdomar som erbjuds jobb inom vården inte vill ta dem. Jag vet många ungdomar i Stockholm som går runt och frågar i butiker, på restauranger, på sjukhem, inom vården efter jobb och de brukar ja sin jobb klara inom kort.
En utbildning tror jag helt klart på men jag tror inte på att alla ska plugga på universitetet utan att de praktiska jobben ska uppvärderas rejält.
VIlken fin bild på en nybakad student som har livet och arbetslivet framför sig.
Visst minns vi den ”ljuva tiden” men vi har det ju bra idag också.
Stor kram!
28 januari, 2017 — 12:22
Tove Olberg säger:
Undrar samma sak, hur hann jag förr? Nu blev det ju inte så de sista åren, men nu är det frid o fröjd om än en smula begränsning, men det är inget hinder för att må bra! Tänk den fina unga herrn som har det framför sig, yrkesliv & levaliv. Lycka till unge man!
28 januari, 2017 — 14:01
Marianne säger:
Det kan man undra…heltid, två barn med olika aktiviteter, egen träning samt alltid frysen full.med bröd, bullar, kakor, minipizzor och dessutom stort socialt umgänge….
Sov vi nån gång? Haha
Jag tycker synd om ungdomar idag, har man inga kontakter är det svårt att få jobb, det är ju vanligt att de får några timmar på papper och sen blir inringda när det behövs…ingen fast inkomst i starten på vuxenlivet….
Det är ju inte alla det passar att plugga heller….
Kram
28 januari, 2017 — 17:54
Tilda Barkselius säger:
Otroligt svårt med jobb nu för tiden tyvärr ://
29 januari, 2017 — 00:00
Yvonne säger:
Ja man hade fullt upp med hundar ungar och hembränt äppelvin.
Sov man någon gång??Man var inte kräsen när det gällde jobb.
Man har skaffat sig mycket erfarenhet under åren.
Kram!
29 januari, 2017 — 07:46
Ama de casa säger:
Jag har haft tur när det gäller att få dom jobb jag vill ha. Men allra bäst gillar jag mitt nuvarande som Ama de casa, även om det är väldigt slitigt… 😉
Men jag håller fullständigt med dig – hur hann man med allting förr? Idag kan dagslistan innehålla typ en punkt – som ”gå på posten” – och det är knappt jag hinner med det… 😀
29 januari, 2017 — 10:29
Eva säger:
Ja jobb kommer in ofta men är man rätt man? man får lägga manken till så kan man nog hitta nåt bra, oj så många för det där jobbet härligt ha en fin söndag kramen
29 januari, 2017 — 11:42
Biggeros säger:
Alla sätt är bra utom de dåliga. Det är tur att the cabelman håller skenet uppe. Inga ledsamheter:) Det är tur människor kan samarbeta!!!
29 januari, 2017 — 12:36
Biggeros säger:
Jag svarade även på ditt förra inlägg om det var Ok:)
Förr var det inte så svårt att få sommarjobb eller jobb efter examen. Då krävdes heller inte utbildningar på det sättet som idag. Idag är det nästan ett måste för ungdomen att läsa vidare. Marknade är tuffare och är det så att arbetsgivaren inte är nöjd och du inte sköter jobbet ordentligt så finns det alltid en annan arbetstagare som kan ta över. Livet är tufft för våra ungdomar :/
29 januari, 2017 — 12:45
Heléna säger:
Det ser verkligen annorlunda ut på arbetsmarknaden idag. När jag tog studenten fick jag jobb direkt och när jag ville testa mina vingar efter ett år så fick jag erbjudande på två andra arbetsplatser och valde en av dem där jag stannade i rätt många år innan jag fick för mig att läsa vidare på universitet. Blev sedan arbetslös efter att jag hade blivit 40 pga omorganisation på jobbet och då var det sannerligen inte lätt att få ett jobb! Hamnade till slut på boendestöd som timvikarie och där blev jag senare tillsvidare anställd. Tack och lov! Inte alls lika lätt på arbetsmarknaden idag – inte ens som ”tant” – vilket jag tydligen sågs som av vissa där jag sökte jobb för att jag var 40+… hahahahaa… Nå väl – känner mig inte som en tant iallafall och lär nog inte göra det när jag är 85 heller 😀 Kram <3
29 januari, 2017 — 23:51