Sparrislunch i Kiel

Om du läste förra inlägget från Kiel, så vet du att det är sparristider i Tyskland nu. Jag bestämde mig för att äta sparris till lunch.

Det blev en sparrissallad med hallonvinegrette till. Riktigt mumsigt, men människan blir ju aldrig nöjd. En person vid bordet intill hade beställt varm vit stångsparris med bearnaisesås, färsk potatis och skinka.  Gräset är ju grönare på andra sidan, så en smakbit av den rätten hade suttit fint.

Mätta gick vi över rådhusplatsen och kom till den lilla sjön Kleiner Kiel. Sjön som består av två delar är säkert konstgjord, men det är så vackert där.

Kiel är huvudstad i den nordliga delstaten Schleswig- Holstein och har ungefär 250 000 invånare. Under andra världskriget blev Kiel bombat och bara 20% av all bebyggelse stod kvar när freden kom. Alltså blev 80% i stort sett jämnat med marken. Av det syns inte ett spår idag.

Vi har haft folk förr i den här parken, så vem bryr sig om några svenskar också kommer och tittar på oss, tänkte nog gåsen

För en vecka sedan såg kastanjerna ut så här. Jag skulle tro att kastanjeträden står i full blom nu. Vackert.

Man kan ju undra hur ett träd orkar bära sig själv på det här viset.

Ni märker att vi hoppade över shoppinggator och annat den här gången. Vi ville möta våren vid sjön istället. Sommartid är det fantastiskt att gå utmed kajerna vid Kielkanalen. Eller helt enkelt ge sig in i ”gröten” där alla andra är.

Här låg fru And och ruvade på hemligheter. Utmed större delen av sjön har man byggt skyddande små utrymmen som är tillslutna utom på vissa ställen där fåglarna kan ta sig in och vara ostörda med sina ägg och sina små nykläckta ungar.

Mitt i stan! Om ni tittar riktigt noga så kan ni se fågelskyddet i nederkant av bilden som är byggt som en triangelformad korridor.

Vår lilla promenad avslutades vid Kieler Kloster, som byggdes 1242. Kyrkan blev helt förstörd under andra världskriget, men byggdes upp igen av donerade medel. Klostret var återställt så sent som 1994-98. Nu kan allmänheten gå till deras kafé. Det finns ett klockspel i tornet och figurer som visar sig var hel timma. Vi kom för sent den här gången för att lyssna och titta.

Klockan blev mycket och båten kallade. Vi ville inte bli akterseglade  så det var bara att gå tillbaka. Vi hade gjort mycket tyckte vi. Shoppat och njutit av den tyska våren och maten.

Näta gång vi åker över gör vi något annat!

Det är otroligt vackert att åka genom Kielkanalen. Det kommer inlägg och bilder därifrån vid ett annat tillfälle!