Katakolon, sista stoppet

Det allra sista stoppet på vår kryssning innan vi skulle ”mönstra av” och gå i land i Rom var Katakolon.

Ett ställe i Grekland som jag aldrig hade hört talas om.

En liten by med ett antal hus, några strandrestauranger och sedan bara landet.

Varför i hela fridens namn stannar stora kryssare här och släpper av sina passagerare?

Jo, Olympia, som ligger några mil bort, var under antiken en panhellensk helgedoms-, orakel- och festplats, Zeus viktigaste helgedom, betydelsefull framför allt för här startade en gång de  olympiska spelen.

De antika spelen startade ca 776 f.Kr och bara grekiska män fick delta. Till att börja med var det endast en gren: Löpning och allt detta för att hedra de grekiska gudarna. Av någon anledning så förbjöds spelen år 393 e.Kr, men återuppstod som fågel Fenix ur askan 1896 i Athen.

Den olympiska elden tänds alltid i Olympia.

1988 blev Olympia uppsatt på Unescos världsarvslista.

Vi bestämde oss tidigt för att inte åka upp till alla ruiner från förr, utan vi ville titta lite närmare på den lilla byn.

Vi strosade sakta fram på den gata som fanns och tittade oss omkring.

Vi kunde ju inte gå fram och tillbaka på den enda gatan och den lilla strandpromenaden hela dagen, så vi hoppade på ett leksakståg.

Rutten gick ut till landsbygden och det passade oss perfekt.

Det fanns fler fårskallar än dom som befann sig på det lilla tåget som sakta tog sig fram i omgivningarna.

Små citroner gula, nästan mogna dessutom. Jag kunde tyvärr inte sträcka ut handen och ”palla” en. Det hade varit gott med en nyplockad citron.

Övergivet, tomt och förfallet, men vackert ändå!

Olivlundarna stod tätt utmed vägen vi åkte och folket här säger att olivoljan från Peleponnessos är den allra bästa! Peleponnessos är den halvö där Katakolon och Olympia ligger.

Vi tog en vätskepaus vid den lilla hamnen och det stod Mythos på etiketten på flaskan! Det var skönt att sitta en lång stund och njuta av att bara finnas till, känna alla dofter och höra vågornas skvalp mot den illa kajen!

Vemodigt att kryssningen nästan var slut, men jag hoppas att det står nya härliga äventyr bakom hörnet och väntar på att vi ska haka på!