Är jag ett barn?

Den som har följt mig, vet att jag har jobbat många år i förskolevärlden i barngrupp med en massa fantastiska ungar.

Jag ångrar bittert att jag inte har noterat alla klurigheter och tankar som barnen har delat med mig. Några kommer jag ihåg – men resten som jag gladde mig åt, ligger i evig glömska.

Jag kommer i alla fall ihåg något.

En dag skulle vi ut på gården och jag var den som skulle börja klä på barnen. 5 barn fick följa med ut i tamburen och de skulle hjälpa till att ta på sig.

Barnen som är färdiga , ställer   i sig  i hörnet, så jag vet vilka som kan gå med ut när nästa fröken kommer. En och en blev färdig och rätt som det var, stod jag själv där i hörnet bland alla påklädda barn.

Lilla XX  4 år spänner ögonen i mig och säger: Du står fel!  Här ska barnen stå!

– Men jag är också barn till någon

Lilla XX igen: Alldeles riktigt, men inte HÄR!

Jag bara älskar barn!  

Dessa underbara växter, som vi ska vårda och älska så dom växer upp till vackra blommor till egen och andras glädje!