Det är så svårt att säga ett sista adjö till en vän som har funnits med länge och som varit en del av det dagliga livet i många år……
Idag var en sådan dag och jag önskar att jag kunnat hålla kvar den sköra tråd som kallas livet, men det finns en dikt som Henry Scott Holland ( 1847-1918)prost i St Pauls Cathedral, London har skrivit.
Den gav mig så mycket att jag tycker just du ska läsa den ord för ord!
Vad är döden?
Egentligen inget märkvärdigt.
Jag har bara gått in i nästa rum.
Jag är fortfarande jag och du är du.
Vad vi var för varandra tidigare
är vi fortfarande för varandra.
Tilltala mig med mitt vanliga namn.
Tala till mig på samma sätt
som du alltid har gjort.
Förändra inte din röst.
Gör den inte extra högtidlig
eller fylld av sorg.
Skratta åt samma saker som vi brukade stratta åt.
Låt mitt namn höra till vardagslivet,
som det alltid har gjort.
Uttala det i lätt ton
utan spår av någon skugga.
Livet är likadant som det alltid har varit.
Dess betydelse har inte förändrats.
det fortsätter oupphörligt.
Varför skulle jag vara borta
bara för att du inte kan se mig?
Jag väntar på dig under en tid,
någonstans mycket nära dig,
alldeles runt hörnet.
Var lugn, allt är i sin ordning.
Sita säger:
Tråkigt är det när vännerna försvinner. Fin vers. Kram
30 juni, 2011 — 18:02
Anonym säger:
Tyvärr kunde jag inte närvara, skulle det, men va själv på en undersökning fick lämna återbud men tänkte mycket på henne och alla som va där. Hon va och e en underbar människa, finns i mitt hjärta. Kram
30 juni, 2011 — 18:43
veiken säger:
Så är det. Vi tänkte på dig också! Kramar
30 juni, 2011 — 18:45
Znogge säger:
Kramar…
30 juni, 2011 — 18:53
Gilla säger:
Jag får först och främst beklaga sorgen efter din vän. Sen måste jag ju säga att det är mycket vacker dikt du delade med dej. Den tål verkligen att ta till sej.
Svar. Jo, det kan du ge dej på!
Kram/Gilla
30 juni, 2011 — 19:02
Krulli säger:
Vacker och tänkvärd. Lättrörda jag fäller självklart en tår.
*krama om*
30 juni, 2011 — 19:30
Krulli säger:
SVAR: Bra, jag har rensat mycket. Har det alltid varit trögt?
30 juni, 2011 — 19:51
Mi säger:
Den var riktigt fin. Jag blev rörd när jag läste den och jag tror att det är en sådan dikt som bör läsas flera gånger för att man ska ta in den riktigt.
Jag beklagar Veiken. Det är så ledsamt när någon går bort. så otroligt ledsamt. går inte att förklara den känslan.
Kramar till dig!!
30 juni, 2011 — 20:26
Johanna säger:
Väldigt fin text, och så sanna. Men det är ibland svårt och tänka så. Men jag försöker minnas både farfar och morfar så.. utan blanda in sorgen!
ja, jag behövde en stor resväska till sthlm, det är lovat både regn och sol så då behöver man ju en del med sig upp
30 juni, 2011 — 20:27
Barnens Hjältar säger:
Kram till dig idag!!
Sv: Ja, jag skickar definitivt INTE ut mina själv i trafiken. Barn kan inte hantera alla de moment som krävs för att ta sig fram säkert. Jag är nog extra sjåpig med för min storasyster dog i trafiken med cykel som femåring. Jag hann aldrig träffa henne vilket är en stor sorg i sig 🙁
30 juni, 2011 — 20:29
mitha53 säger:
Det var fina och mycket tänkvärda ord tycker jag,Ger ett hopp om att komma vidare,
Kram vännen!
30 juni, 2011 — 20:39
farfar0hebbe säger:
Ord som lättar lite på den sorg man känner..Kramen.
30 juni, 2011 — 20:40
Janne säger:
Hej ! Nej vi åkte inte till Skåne och Danmark vi vågade inte för Lillys dåliga mage. Det blir en resa dit nästa år istället. Vi var bara nere på Öland en sväng.
30 juni, 2011 — 20:48
kaffehörnan säger:
Hej svejs
Så underbart väder de har varit i många dagar nu
Hoppas du med har fint
30 juni, 2011 — 21:01
Roggan säger:
Vilken underbar dikt, den tog jag till mig att tänka på. Kramiz
30 juni, 2011 — 21:19
Mia säger:
Åh vad fint. Det är precis så min pappa alltid sa, fast inte så tjusigt uttryckt förstås. 🙂 Nu gråter jag lite, för orden var så fina och fick mig att minnas – precis så som dikten beskriver. Tack! 🙂
30 juni, 2011 — 21:44
Mia säger:
Men gud – jag glömde ju anledningen att jag ens kommenterade – blev så uppslukad av dikten och mina egna minnen… Jag beklagar sorgen. 🙁
30 juni, 2011 — 21:46
ansepanse säger:
mm, så vackert, så fint och så är det ju också
♥♥♥
30 juni, 2011 — 22:47
Stevie säger:
Vilken Vacker Text!
🙂
30 juni, 2011 — 23:12
Inger Maryissa säger:
Ja, det är svårt att säga ett sista adjö till någon som stått en nära
fin dikt
kram
30 juni, 2011 — 23:43
Nett säger:
Så fina och tänkvärda ord i den texten, tillsammans gav de en helhet och en betydelse. Kram
1 juli, 2011 — 00:04
fenixmona säger:
Beklagar sorgen min vän. En mycket fin dikt! Kramar om dig!
1 juli, 2011 — 06:11
Camilla säger:
Ibland vill man att allt ska vara for ever. Men tyvärr är det inte så.
Minnet lever!
Kram!
1 juli, 2011 — 08:52
Maya säger:
Mitt varmaste deltagande i Din/Er sorg!
Väldigt fin dikt! Visst är dom vi älskar och tycker om fortfarande med oss. Det är ju så. Och minnena.
Vackra blommor!
Stor Varm Kram!
1 juli, 2011 — 09:13
murvelina säger:
Sanna och vackra ord, men i sista livsskedet får man ändå en stor smärta i sitt hjärta. Jag fäller en tår, känner hur det var, när jag höll dem, mina kära/mor och far i handen under deras siata timmar.
Man vill aldrig förlora någon man älskar, men så är ju livet.
Vackert, stämningsfullt, smärtsamt. Kram Veiken!
1 juli, 2011 — 09:51
Petra säger:
En mycket fin dikt! Hjälpande ord. Ska spara den någonstans till jag ”behöver” den.
Kram
1 juli, 2011 — 12:53
Marianne E säger:
En tänkvärd dikt som alla borde vara. Kram
1 juli, 2011 — 14:22
Dotter med fjärilen säger:
Puss mamma
1 juli, 2011 — 14:38
veiken säger:
Puss älskilng 🙂
1 juli, 2011 — 15:01
Kajsa säger:
Ja…. vad ska man säga? Saknaden är inte lätt att bära. Det måste läka ett tag och sen kan man börja prata med andra om den som inte är kvar mer – ”kommer du ihåg när vi…” och så minns man nå´t roligt man gjorde tillsammans.
1 juli, 2011 — 17:38
hallstrom säger:
Det var en vacker och tänkbar dikt.Kram
1 juli, 2011 — 18:30
Anonym säger:
Tack för de fina och tänkvärda orden. Hon har det bra nu där hon är!
Ha en skön sommar nu med familjen. Kram från S-Å o Marianne
4 juli, 2011 — 10:38