Dom lämnar familjer, vänner och trygghet hemma i sitt land och åker till krigshärjade länder. Dom åker ut när en katastrof har inträffat, allt för att dom brinner för att hjälpa. Dom stöder, stöttar, utbildar och hjälper civilbefolkningen på alla sätt och lever under verkligt miserabla förhållanden under tiden.
Dessutom är hjälparbetare allt oftare måltavlor i konflikthärdar. Trots det åker dom ut igen och igen. I år har 34 dödats enbart i Afganistan. Det är skrämmande läsning, när folk inte vill att deras lidande civilbefolkning ska få någon hjälp utifrån!
Det finns många organisationer, men den som står mig närmast är Läkare utan gränser, som finns överallt där det behövs!
Tänk om alla vi här hemma kunde hjälpa någon i vår närhet med något varje dag, så skulle Sverige vara ett lite varmare samhälle!
Sand mellan tårna säger:
Ja dom är beundransvärda alla dessa människor.
28 oktober, 2010 — 09:45
Ailas säger:
Visst är det underbart med människor som ställer upp för andra fortfarande, för de behövs verkligen.
Jag tror att många av oss gör små ”humanitära” insatser i det lilla formatet och utan uppmärksamhet. Själv försöker jag göra en del, men min bas är hemmet och inte ex Afghanistan.
Trevlig torsdag!
28 oktober, 2010 — 11:39
Roggan säger:
Tänk om inte krig funnits brukar jag tänka. Men som en vän till mig sa en gång ” Hur kan man begära att världen ska vara vänner när två syskon inte kan hålla sams”. Ligger lite sanning där. Kramiz
28 oktober, 2010 — 12:09
Majsan47 säger:
Så sant som det är sagt. Kloka ord som alltid!
Kram
28 oktober, 2010 — 12:13
janhenriksson säger:
Ibland så känns det nog meningslöst även för dom men dom försöker ju i alla fall. Ha en bra dag nu !
28 oktober, 2010 — 12:40
Gilla säger:
Dessa människor värd all beundran. Det kan inte vara nådigt att lämna dem där hemma och resa ut för andras skull.
Gilla
28 oktober, 2010 — 12:57
Mi säger:
Så sant Veiken! Fina och kloka ord. Kramar!
28 oktober, 2010 — 13:26
Ruth i Virginia säger:
Ordspråk:
You can never help everybody,
but you can always help somebody.
29 oktober, 2010 — 04:40
Tomtan säger:
N’är jag jobbade i PIlis skickade vi julklappar till baltikum genom läkare utan gränser. Vi hade en gemensam julklappsingslagar dag hela skolan, de var jättemysigt. Och sedan var det flera elever som fick brev från den som tagit emot paketet. Det krävs så lite av oss för att göra någon väldigt glad nånannanstans.
29 oktober, 2010 — 05:15