Det finns två saker som skakar om mig rejält när nära och kära eller vänner råkar ut för det.
1. Cancer
2. Hjärtinfarkt eller stroke
I dag kan man läsa att av de rökare som drabbas av hjärtinfarkt är det bara drygt hälften som slutar röka. Hur dumma är vi människor egentligen?
Vi lever efter ordspråken: Det går så länge som det går eller det drabbar inte mig!
Svårt att sluta röka? Javisst, men har man en 100% motivation och ett jävlar anamma, så går det,jag vet!
Om man har tanken: Jag klarar det inte, är det kört redan från början, men har man inställningen: Det här fixar jag, andra har ju gjort det, är det mycket lättare.
Det är inte enkelt, men vem har sagt att det är lätt att leva?
sladdertackan säger:
Javisst går det att sluta röka – jag har varit storrökare i många år men slutade för länge sedan utan hjälp av tuggummi eller plåster. Vill man så går det.
6 oktober, 2010 — 07:41
ansepanse säger:
har aldrig heller förstått mig på de människor som inte vill sköta sig, det försöker jag göra i alla fall
kramar
6 oktober, 2010 — 10:02
Gilla säger:
När maken fick en hjärtinfarkt slutade han att röka och att snusa. Men han har fortsatt att röka cigarrer, men inte i den mängd som cigaretterna en gång. Han säger att han inte drar halsbloss, så de skulle inte vara riktigt så farligt. Men jag har aldrig börjat ens en gång.
Men Cancer har drabbat familjen åtminstone fyra gånger, vad jag vet om. Det är ju så, att det känns skämmigt att berätta om det.
Kram/Gilla
6 oktober, 2010 — 10:32
Sand mellan tårna säger:
Allt går om man bara vill!
6 oktober, 2010 — 12:45
Sita säger:
När jag slutade o röka o fick bröstcancer så sa kompisar att det var tacken för att jag slutat. Kram
6 oktober, 2010 — 17:52
kloppan säger:
näe det går om man ve3rkligen vill men det är svårt att tänka så innan det händer ngt allvarligt o då är det oftast redan försent
kram
8 oktober, 2010 — 08:05