Jag har aldrig förstått mig på varför man klättrar i berg! Farligt, farligt!
Vi har Utbybergen här i Göteborg och det händer att folk ramlar ner med jämna mellanrum och dödsfall har inträffat där trots att det är ganska låga höjder.
Nu har en stackare ramlat ner från Kebnekajse och man tror att han har fallit 400 meter innan han tog ”mark”
Han överlevde inte!
Jag förstår inte att man utsätter sig för detta,men det ger väl en kick som är utöver det vanliga?
murvelina säger:
JA inte för att jag heller begriper.
Men det är väl den där kicken som alla jagar i vissa farofyllda situationer.
För mig räcker det att stå med båda fötterna på Moder Jord.Och inte ens det går väl alla gånger.
Föll nys, eller snavade på en sten i skogen. Begrper inte varför fötterna inte lyfter sig förbi alla hinder…
Och igår snubblade jag iväg på lasarettet- i höga klackar, varpå jag insåg att alla dylika blanka BONADE golv är farofyllda.
Vill de lägga in mig – tro?
KRAM.
10 juni, 2010 — 08:19
Adler säger:
Cycklar du utan hjälm? Kör du bil fort?
Minst lika dumt att göra måste jag säga. Men samtidigt vill man få uppleva nya och annorlunda saker.
Jag har själv varit uppe på toppen av Kebb i samband med min värnplikt. Det var ett minne som jag kommer ha för resten av mitt liv. Vackert och milsvid utsikt ensamt men dock med hela världen runt mig och mina stridskamrater var minst lika tagna. Vi satt där ett bra tag och bara tittade på allt runt omkring oss och ingen sa något. Det slår det mesta i mitt liv måste jag säga.
Väl nere på plan mark slog vi upp tältet käkade och somnade för att vakna upp med snö runt omkring oss.
Det var i min värld värt att dö för.
Vila i frid och jag sänder en stilla tanke till familjen som förlorat en son.
10 juni, 2010 — 08:33
Roggan säger:
En del måste leva farligt. Tänk bara de som boxas, vilka slag de får mot huvudet. Kramiz
10 juni, 2010 — 09:51
Frogprincess säger:
Jag ser inte heller tjusningen (mer än en vacker utsikt då kanske?) i det, men alla är vi olika.
10 juni, 2010 — 10:44
Bron säger:
Hallå
Har också varit uppe på Kebnekaise, i september dock med dålig sikt och lite snöyra – men nervägen blev fin med stilla väder och rätt bra sikt.
Har varit uppe på flera 2000-meters berg och kan säga det är väl värt besväret, och att alla kan gå upp på Kebnekaise med normalkondition.
Det är ju också så att 1000-tals människor går upp på Keb varje år så det är inte konstigt att nån slarvar och faller och dör.
Folk drunknar i sina badkar också så…. allt kan hända.
Man kan alltid vara försiktigt vad man än gör och göra saker säkert.
Så summan är att det är bra mkt bättre att gå upp på berg och slita med kroppen än att ligga och slöa på en strand och dricka bärs…. även om det är gött dä med 😀
10 juni, 2010 — 11:02
AV säger:
Nu tog de västra leden upp, vilket inte gör dem till klättrare utan fjällvandrare. Hade de varit klättrare hade de antagligen haft stegjärn, varit inknutna och säkrade. Och då skall det till rejäl otur om man far 400 m ner från Kebs topp.
Varför man då klättrar i berg? Inte dödslängtan eller kickar. Visst adrenalinet finns ju där, men framförallt är det den totala närvaron, fokuseringen på en svår uppgift. Ditt livs viktigaste steg tar du just nu. Man är så oerhörd levande just där och då. Svårt att förklara, måste upplevas.
Tänker på familjen, att de förlorat en livsglad son. En som levde istället för att betrakta livet ”säkert” genom TVn.
10 juni, 2010 — 16:29
Sita säger:
Hörde det på radion idag. Varför klättra i berg. Kram
10 juni, 2010 — 17:05
diana säger:
Jag fattar inte tjusningen med att klättra :/
10 juni, 2010 — 17:15
Ama de casa säger:
Jag fattar inte heller.
Ändå kan jag liksom inte låta bli att testa lite…
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.9057202
Dumt…
10 juni, 2010 — 22:00